Jag satt i mitt vardagsrum och spelade, med pappa och hans kompis Henrik i min närhet. De satt och pratade om spel och deras datorer. Inget jag brydde mig om. Genom mina hörlurar som spelade musik från spelet, kunde jag höra hur deras samtalsämne skiftade och de började prata om hur man kan komma ut på internet med allting numera. Till och med med ett ynka DS eller en ipod. Fortfarande brydde jag mig inte om det, jag bara skakade på huvudet lätt om hur häpnadsväckande de tyckte det var. Det var när jag satt och spelade på mitt 3DS de drog in mig i deras konversation.
“Minna!”, ropade min pappa till mig från var de stod brevid den stationära datorn. “Förklara för Henrik hur det funkar med ditt DS och Internetuppkopplingen!”
“Ja ja...”, sa jag och suckade lite halvt irriterat. Inte förstod jag vad som var så svårt att förstå. Så lite halvt motvilligt reste jag mig från soffan och gick till Henrik och pappa. Sedan fick jag stå och förklara för dem hur det hela gick till. Allt från om hur man kom in på internet till hur och var man klickar och håller på.
“Vad man kan göra nu förtiden...”, sa Henrik när jag förklarat, och så skrattade han lite. Pappa skrattade lite han med.
“Ja, de lär sig så fort. De har precis fått 3DS:et och redan så kan de varenda funktion på den.”, skrattade pappa.
“Det är inte alls svårt, det är faktiskt superlätt.”, sa jag till dem båda innan jag gick tillbaka till soffan och tänkte hur löjligt det var att de inte förstod.
Det har hänt ofta att jag har fått förklara för mina föräldrar mycket om sådana här saker, som om hur vissa hemsidor fungerar. Hur man installerar vissa program eller hur vissa spel fungerar. Eller vad en ritplatta gör, det har jag även behövt förklara för en lärare. Det känns som att, eftersom de är vuxna så är det de som borde veta det här, de som lär oss barn... vad hände med det? Nu är det mer vi unga som förklarar för de vuxna. Vi får förklara hur facebook fungerar, hur ett chattrum fungerar, hur det den där nya mobilen är, hur man skickar ett MMS på mobilen eller vem den här nya artisten är.
Innan var det vi barn och ungdomar som såg upp till de vuxna, det var dom som förklarade saker och ting för oss. Om vi inte förstod något, så vände vi oss till dem. De skulle veta allt vi inte visste. När vi lärde oss att prata, var det för att vi härmade dem, som när vi skulle gå. Då hade vi mamma eller pappa där som hjälpe oss, som förklarade hur vi skulle gå. Vi skulle hålla dem hårt i handen när vi sakta tog nästa steg. När vi skulle lära oss att äta med bordskick. Vi skulle vända oss till dem när vi ville kunna något, och ibland lärde vi oss utan att veta om det. Jag som liten hade alltid deras hjälp. Jag även härmade dem. För det var nog så att när vi var små härmade vi våra föräldrar, som de prata skulle vi prata, vad dom gjorde skulle vi göra. Så var det bara...
Fast nu verkar det inte som så. Nu är det vi ungdomar som som får förklara en massa. Vad kan det bro på? Skulle kunna bero på all den teknologi som omringar oss? När våra föräldrar var barn, då fanns inte touchmobiler, inte en massa laptops och avancerade spel. De växte inte upp med så mycket teknologi som vi ungdomar gör idag. Vi är bortskämda med allt nu förtiden. Det används även ofta, så vi lär oss det jättefort. Man kan säga att vår generation är mer van vid teknologin än den generation våra föräldrar levde under. Man kan enkelt säga att vår generation kommer lära den gamla, men så kommer det nog fortsätta att vara...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar