Ghoststory

Självporträtt

Jag heter Minna, jag är en 13år gammal tjej, jag har brunt hår och fräknar. Min familj är min mamma Lotta ( egentligen
Charlott), pappa Ola, lillasyster Josefin. Vi har en kanin under ett år som heter Peps. Jag hade en kanin innan som hette Gimli men han dog, vi hade även fiskar men de är hos min kusin Elsa nu. Hon kanske ska få dem.

Jag gillar att rita väldigt mycket, jag ritar nästan hela tiden, i stort sätt varje dag. Att vara ute i naturen älskar jag, man känner sig fri, jag ofta ute och vandrar med familjen. Ibland har vi gått över en mil om dagen.

 Mina starka sidor är att jag kan mycket om naturen, jag är aktiv på idrotten, jag är duktig tecknare och kan mycket om djur, natur mm.

På fritiden är jag på gympa, där har jag många vänner. Jag är även mycket med Julia både på fritiden och i skolan, vi brukar åka rollerblades.

Mars-Presentation

                                         Mars-Presentation

The bride

Mark, 28, and Amanda, 21, had been at a party and they where on their way home. They decided to take a shortcut through the graveyard. 

”Are you shure about this Mark?”, said Amanda. ”Maybe it’s ghost’s here!”

”Yes, I’m sure that we can take this way, and you know that there is no such thing as ghosts” said Mark and looked at Amanda.

”I guess you’re right.”, Amanda answer.

 Then they heard something from the church, they heard that someone was crying. Amanda and Mark wanted to know who was crying, so they changed direction to the church. 

In the church it was a woman by the altar. She had a weddingdress, but it was’nt very clean. Then suddenly, she turn around. They couldn't see her eyes, her eyes where hidden under her long black hair. She looks up, her eyes, they were gone! Now they ask themselfs, ”Why didn't she have eyes?”

”Mark, I’m scared....”, Amanda said.

After an hour, they realize that a all they had been doing was staring at each other.

”Why are you crying?”, Mark said and looked at her.

”My groom, Mike, didn't show up on my wedding....” the bride answer.

”But what about your eyes then?”, Amanda asked.

”I.... I... cried them out.”, she said and showed Amanda her eyes in her hands.

”OM MY GOD!!!”, Amanda screamed, she was really scared by now. Then the bride asked what their name’s was. They sad what their names where.

”WHAIT, you said MARK!!?”, the bride said.

”Eeeh, yes?”

”HOW COULD YOU!!!” the bride ran to Mark and grabbed him, she yelled at him. She yelled: ”Why did’nt you showd up!!?” and ”How could you!”. Of course he didn't understand anything. Then, suddely, she cuts of his throat. He was laying on the floor, bleeding. She had VERY sharp nails. Amanda screamed and ran out of there.

She ran and ran, she didn't turn back, EVER!! Later when she came home, Amanda told the police. The police went there, but the bride was not there. Only mark’s dead body, all covered in blood. Nobody knew who that bride was. 

But, after a year Amanda found’s out that the bride was from the late 1800 century. It was ment that she whould get married but her groom didn't show up, so every year she wait in the church to get revenge, and that one time she was whating, Amanda and Mark was only there at the wrong place, at the wrong time. The bride thought Mike was the her groom that left her and he also had the name Mark.

Vertikala vinklar

Tobia's terrable mornig

Tobias wakes up,  he goes into the bathroom to take a shower. But when he came in to the shower it was dead animals and blood in the shower. So he gets out of the shower very quick. Then he saw blood on the dryer. So he jumps over the shower. He went in to his room and gets dressed. Then gets in to the kitchen to get some breakfeast before he goes to school. He was eating really fast, so he did’nt really se what he was eating. Then he notise that he was eating something tough. He spits it out, he saw that it was a rat’s tail he has been eating. Then he gets to school very fast, away from all the madness at home.

Resan mot det nya livet (storyline.)

Jag var bara 16 år och jag var en piga. Att vara en piga var inte lätt, det var riktigt jobbigt nästan hela tiden. Bonden som ägde gården hade en massa ungar, de var skrikiga och olydiga. När de inte lyssnade på mig ryckte jag mig i mitt svarta hår. Ibland fick jag hjälp av Nina med dem, min vän på gården. Hon var en annan piga som var väldigt snäll, hon är det fortfarande. Hennes hår var blont och hennes ögon var blåa.  Mina och hennes kläder var en gång gråa, nu var de bruna av allt smuts och damm vi hade vandrat i. Det var otroligt smutsiga, vi fick inte heller tvätta dem. Bonden sa att de ändå blir smutsiga igen. Fast jag antog att han hade rätt. En gård som hans med kor och en otroligt smutsig lada.

Jag var på väg ut till ladan. Själv gillade att titta ut på dammen vid ena sidan av ladan, så jag skyndade mig dit. På väg dit passerade jag en massa hagar med djur, som getter, hästar och får. De enda som inte var ute var korna, det fanns fem kor. De skulle mjölkas den dagen. Hälften av dem, av mig. När jag beträdde ladan stirrade korna på mig, jag suckade och gick fram till korna sakta. Men då märkte jag att jag då inte hade tagit med mig hinken, den var kvar i köket på hyllan, bonden skulle bli arg, jag visste det bara. Varje gång jag gjorde fel gav han mig en örfil. De gjorde jätte ont, bara att tänka på det fick mig att gråta. Jag torkade av tårarna på armen och tog ett djupt andetag, han kanske inte skulle se om jag smet in lite fort. Så jag sprang tillbaka fort. Jag bet mig i läppen med hopp om att att skulle gå bra.

När jag kom fram steg jag in direkt me hast. Men såklart var bonden där, i köket. Han rotade runt i hela köket. Han letade efter yxan som han skulle ha till att hugga ner ved. Han vände sig hastigt mot mig och undrade direkt vad jag gjorde och varför jag inte var och mjölkade kor i ladan. Jag ville inte säga varför, jag tänkte ljuga.  

”Ville bara veta om du ville ha mer än mjölk från ladan.”, stammade jag och log lite vekt.  Bonden höjde sitt ena ögonbryn, han stirrade på mig som om han tvivlade.

”Vad finns det ens mer av än mjölk och kor?” sa han.

”Det finns, ja........", Men jag stannade mig själv och tänkte efter. Vad finns mer i ladan? "halm och hö” Utropade jag, fast jag höjde rösten otroligt mycket.

Han suckade bara och reste sig,sen såg han yxan under bordet. Varför den var där vet jag inte. Han tog den och gick ut, han slängde en kall blick mot mig.Men när han försvunnit utom synhåll passade jag på att ta hinken, jag kom undan, men väldigt lätt. Nu kunde jag pusta ut. När jag hade rusat tillbaka till ladan var jag trött. Jag gick in till korna och mjölkade dem. Det gick fortare än tänkt. Så jag kom snabbt tillbaka. Som vanligt stirrade djuren på mig men vi har en sak gemensamt, jag och djuren har bruna ögon. Det var lerigt här och där på vägen tillbaka, som vanligt. Även djurens avföring så bäst att se sig för var man sätter sin fot. Jag hade tur som inte hade trampat i någon avföring.


Kapitel. 2 - En "vanlig" dag....?    

Nästa dag vaknade jag av att gårdens tupp gal. Jag var otroligt trött men jag skulle upp och mjölka resten av korna. Jag tog på mig mina kläder och gick ut. Det var iskallt ute, jag rös till. Sen fick jag gå in i köket för att hämta hinkarna som jag ska ha mjölken i. När jag kom i köket var Nina där och gjorde frukost till husbonden. Hon var trött som det såg ut.

”Vad du ser sliten ut Nina. Mår du bra?”, frågade jag när jag kom in i köket.

”Nej jag mår inte bra, jag har inte sovit bra alls.”, mumlade Nina. Hon rörde om i en grötgryta med en simpel träslev.

”Jag ska mjölka korna, jag kan ta med mig lite mjölk tillbaka som du kan dricka, resten kan bonden få.” sa jag och tog ner hinkarna från en krok som hade hinkarna hängande på sig.

”Nej, gör inte det. Du kommer inte hinna, för om bonden ser mig dricka så blir det illa. Du hinner inte tillbaka i tid.”, sa Nina och hostade svagt.

”Jag springer tillbaka, vi ser om du hinner då.” sa jag och gick ut ur köket

När jag anlände till ladan gick jag in. Det var lite varmare där, men inte mycket. Jag mjölkade korna ganska fort, med tanken av trötta Nina i huvudet. När jag var klar tog jag upp hinkarna hastigt och sprang med hinkarna ut, ut ur den ladan. Men då snubblade jag över en sten som var mitt i vägen och all mjölk rann ut på marken. Mitt knä blödde hårt, jag fick släpa mitt ben tillbaka till köket. När jag kom in i köket stog bonden där.

”Vad har hänt dig? Och var är min mjölk?!!” röt han argt och gav mig en stel blick.

”Jag trillade på en sten, mjölken är utspilld.” sa jag. Sen, innan jag visste ordet av, var allt luddigt....

Jag vaknade upp i min bädd, min kind värkte och mitt ben blödde so innan men kraftigare. 

”Hur mår du?”, sa en röst. Jag vände på huvudet och tittade bredvid mig, där satt en kille.

”VEM ÄR DU!!?”, skrek jag med rädsla.

”Ååå, ursäkta mig. Jag heter Sten, jag ville bara kolla till dig för Nina sa att bonden slog dig så du svimmade på nedfallet. Du slog även i knäet.”, sa Sten.

”Ja, men vad gör du HÄR!!? Och förresten, mitt knä slog jag sedan innan” 

”Jaha, men iallafall, jag blev anställd idag. Tyckte du skulle veta” sa Sten, sen reste han sig upp, han lämnade rummet och vände sig om vid dörröppning log åt mig. Sedan hade han lämnat rummet.

Jag fick gå tillbaka till köket för att laga mat med Nina, och det första som hände var att Nina sa.....

”Jag tänker rymma.” 

”VAD SNACKAR DU OM!?”, sa jag med en chock.

”Vad är det nu då?”, sa Nina lite surt. "Förresten, detta stället är hemskt."

”Men det tänkte jag med, jag vill också rymma!”, sa jag.

”Det menar du inte, fast jag har inte planerat någon vidare mycket.”, svarade Nina.

”Men det har jag.”, sa jag.” Vill du hänga med mig?", Vi kan rymma tillsammans till en stad.”

”Ja,  men säg till Sten så att han inte skvallrar för bonden.”

”Visst, det ska jag.", svarade jag självsäkert. Sedan gick jag till Sten. Jag berättade för Sten om vad vi skulle gör för något jag och Nina.

”Men varför det?” sa han med oro.

”Jo, för bonden är en man som inte är snäll. Utan snarare en självisk man.” 

”Okej, och jag lovar att inte skvallra.” 

”Bäst för dig!” sa jag och gick, detta kändes bra, snart skulle denna gård vara ett minne blott......




Kap. 3 - Till staden

Nu var det tre på morgonen, solen hade nyligen gått upp och morgondaggen var spridd över gräset. Jag var uppe och väckte Nina så gott jag kunde, för vi skulle sticka idag. Sten var också vaken, han hjälpte till med att förberedda. Men han skulle inte rymma, lite onödigt om man precis har börjat här på gården.

”Vad ska ni då?”, frågade Sten medan han packade ner lite bröd åt oss.

”Vi ska till Lund.”, svarade jag medan jag försökte få upp Nina.

”Ååå, jaha, låter väl bra?”, sa han och log. Sen gav han gav mig det han hade packat ner. När Nina äntligen vaknade gick hon tog en extra kjol till oss. När hon packat ner den var vi redo att ge oss av. Vi vinkade hej då till Sten. Han log mot oss och vinkade tillbaka. Jag kunde verkligen inte fatta det, jag var fri från bonde, jag var så lycklig.


Sedan efter tag var jag och Nina ute på landsvägen, landsvägen var grusig och en aning lerig och stenig. Jag och Nina hoppades att denna resa inte skulle bli alltför lång, vi ville till Lund men visste inte hur långt det var till Lund. Inte en aning, vilket inte var så bra. Vi tänkte nig inte riktigt.

Efter någon timme var vi trötta, vi hade bara ätit bröd och druckit endast lite vatten. Vi orkade snart inte mer,nu kändes det som jag skulle svimma. Men då hörde jag och Nina tunga steg på grusvägen bakom oss, vi vände oss hastigt om. Där såg vi en häst, den var brun och bakom hästen var det en vagn. En man satt där, han stannade när han kom fram till oss.

”Vad ska ni söta damer då?”, frågade han och granskade mig och Nina.

”Vi är på väg till Lund.”, svarade Nina och tittade på honom.

”Lund? Det är långt dit, det blir jobbigt.” , suckade mannen. ” Vad heter ni då, själv heter jag Jöns.” 

”Jag heter Nina och detta är Kristina.”

”Vet ni vad, ni har tur, jag ska även till Lund som ni ska med halmen här, ni kan hoppa på om ni vill där bak.”, sa Jöns och pekade bak mot vagnen. Vi nickade och gick bort mot vagnen, vi hade riktig tur. Resten av denna resa skulle väl funka bra.

 Vi hade somnat under resan till Lund, men då vaknade vi av att.....

”Hörre ni, vakna.” ropade Jöns framifrån. Jag tittade upp, där såg jag Lund. Husantalet hade börjat öka, likaså människorna. De tittade på oss, det var obehagligt. Vi undrade varför. Ungefär vid torget stannade han vagnen. Vi hoppade av vagnen.

”Lycka till!”, sa Jöns, sedan fortsatte han framåt. Nina och jag stog kvar, vi tittade oss omkring. Vi såg en massa människor, mycket mer än det fanns på landet. Vi vandrade mest bara runt de närmsta timmarna, vi visste inte var vi skulle ta vägen. Runt om oss såg vi olika små affärer och smeder. Det fanns en kyrka och även en tidningspojke som viftade med en tidning i handen. I mitten på torget var det en klunga av människor

”Nå, vad ska vi göra nu då?”, undrade Nina och tittade sig omkring.

”Hmmmm, vi måste skaffa ett jobb. Vilka jobb ska vi ta i sista hand? Ifall vi inte hittar något”, svarade jag.

”Apelsinflicka såklart, det är det värsta jobbet i hela värden.”

”Okej, vi får väl kolla oss omkring och se om det finns jobb.” 

Vi vandrade omkring i staden länge, det var ingen som tog emot oss till ett arbete. Men då, när vi förlorat allt hopp.........

”Behöver ni jobb, jag behöver nämligen pigor till mitt hem.”, sa en man och pekade mot en av de största husen i staden.

”Vem är du?”, frågade jag och kliade mig på armen.

”Jag är Olof, jag är en av de rikaste i staden. Jag behöver lite hjälp där hemma förstår ni.”

Vi tittade på varandra. Olof hade svart hår och en mustach, han var gaska smal.

”Klart vi vill, eller?”, utropade jag.

Nina nickade och innan vi visste ordet av var vi anställda, det var en bra början.

Men innan vi skulle börja hos honom skulle vi gå runt i staden för att lära känna till den lite. Det luktade inte så gott med tanke på att folk slängde ut skit på gatorna. Men de som var där verkade snälla, men det fanns tyvärr en massa apelsinflickor, tanken äcklade mig. Men nu skulle våra nya liv börja, här i staden. 




Kap. 3 Den sista delen

Efter ungefär tre timmar hade de börjat riktigt varmt, Olof hade inte kommit tillbaka för att hämta dem än. Jag och Nina suckade djupt, vi var otroligt trötta. Men sen, äntligen, kom Olof. Han sa att han inte hade rum till oss men han kunde fixa hem till oss, en liten lägenhet. Men det skulle ta på vår lön, men vi var väl tacksamma över att han kunde fixa en lägenhet till oss, så vi tyckte det lät bra. Vi hade fått en bra början på våra liv. Olof berättade hur det skulle bli sedan, som regler och så vidare. Sen började vi gå mot hans hem.

”Och här är era kläder, de ska ni bära.”, sa Olof och gav oss klänningar med ett förkläde till. Vi fick lägga av våra saker i hade  ett rum tillfälligt. Sen efter vi hade trätt på oss våra nya kläder fick vi vårt första uppdrag kan man säga. Vi skulle ut på torget och köpa varor som potatis, vete, mjöl, socker och äpplen. Så jag och Nina gick ut, där ute på torget hittade vi ett fint grönsaksstånd. Jag och Nina rusade fram, men vi var inte de ända som handlade där. Det stog fyra andra kvinnor där.

”Vad rusar ni för?”, sa en av kvinnorna när både jag och Nina kom fram till grönsaksståndet.

”Vi ville bara få det överstökat, vi jobbar hos en av de rikaste männen i staden. Vi vill få en bra start.” svarade Jag medan jag hämtade andan.

”Okej, själva kommer vi från landet. Vi flydde. Vi bor och jobbar hos en av de rikaste i staden”

”Vi kommer också från landet, vi ville ha bättre liv. Enså länge går det ganska bra, men vi har inte varit här länge.”

”Vi med, här i sta.......”, men mer han hon inte säga, för stadens prästen hade ställt sig på en tunna och börjat gala om gud och så vidare. Prästen hade en vit kraga runt sin hals och lite skägg på underläppen. Han sa att man skulle gå till kyrkan oftare, att gud var allt. Att man skulle besöka gud’s hus oftare, visa att man brydde sig och så vidare. Själv visste jag inte om gud fanns. Jag visste inte heller om jag ville tro på en gubbe med skägg som satt på ett moln hela dagen. 

”Nu måste vi dra.”, sa Nina efter att köpt en bunt grönsaker, mjöl, vete, äpplen och socker till Olof medan jag hade stirrat på prästen, som fortfarande pratade på ändlöst.

När vi kom tillbaka var Olof glad att det gick så fort, han han bad oss sätt varorna i köket. Sedan efter det fick vi ett nytt uppdrag, städa hela hans enorma hus, mycket större än en ynka lägenhet som vi fick med all tur i värden. Så vi började damma hyllor, bädda och tvätta golvet. Men av någon anledning kändes det bra, kanske för att vi var bättre behandlade hos Olof. Jag kände mig glad, vi var så lyckliga här. Till skillnad från när vi bodde på landet. Hela resten av den dagen arbetade vi.

Det blev fort kväll, solen gick ner och jag och Nina tog våra saker. Vi förberedde oss, vi skulle snart till vårt hem i lägenheten som snälle Olof hade skaffat åt oss, vilket var ganska otroligt på sitt sätt. Vi sa hej då till Olof. Han vinkade till oss och svarade med ett glatt hej då.

När vi kom till lägenheten öppnade vi sakta dörren. Vi kände oss pirriga. Vi tittade in, jag stack in mitt huvud igenom dörrspringan. Vi såg två sängar vi ett fönstret. Bredvid sängarna fanns det ett litet träbord av bok. Mot en av väggarna fanns det en liten spis, den var smutsig men kall och om inte det var nog. Vi gjorde lite i ordning, lite snyggt kan det ju vara.

 Det var tre månader i staden och det var morgon igen, jag vaknade, men inte av solen eller av någon tupp. Utan av att Nina hostade kraftigt. Jag öppnade ögonen och tittade på Nina. Hon pekade mot spisen med en darrig arm. Spisen hade vält och hela golvet var lortigt och helt svart av all aska. Vi båda suckade men vi orkade bara inte, det var så himla mycket smuts. Så jag och Nina bestämde oss för att strunta i att städa nu. Jag och Nina gick ut på torget mot Olof’s hus. Han väntade nog på oss. Han var nog gladare än oss för han vaknade ju inte med spissmuts på hela golvet sitt. Så när vi anlände till honom stog han utanför sin dörr. Vi ökade farten, varför vet jag inte. Han öppnad dörren och gav oss en borste var, vi skulle sopa golvet. Men det såg inte fram emot. 

Men efter en timmes hårt arbete knackade någon på dörren, jag rusade mot dörren. Jag öppnade sakta, då i samma ögonblick kände jag doften av halm. Så jag tittade och såg vem det var, Sten! 

”Sten!? Vad gör du här?”, frågade jag medan jag tittade på honom förvånat.

”Kristin! Du anar inte vad jag gått igenom för att nå dig. Jag kom enda hit för en enda anledning. Du förstår, jag gillar dig och ja.. ja.. jag undrar om du skulle vilja gifta dig med mig Kristin och göra mig till den lyckligaste mannen på jorden.” svarade Sten med darr på sin röst. Själv var jag tyst, jag visste inte vad jag skulle säga. Sten tittade på mig med förundran i ögonen. Han verkade gilla mig, mitt hjärta slog fortare. Jag öppnade min mun och slickade mig om läpparna fort!

”Ja, jag skulle se det som en ära att få gifta mig med dig”, svarade jag lyckligt. 


Så jag kramade honom och grät. Det var ett lyckligt moment. Sen gifte vi oss, vi fick ett mycket ett finare hem som klätterväxter växte på och det gick ganska bra. Han blev en ägare av en fabrik som gjorde möbler av trä. Vi var så lyckliga, vi fick även två söner, Kalle och Nils. Vilket gjorde vårt liv till en lycklig plats, Nina däremot gifte sig inte men hon hittade en man som var väl förmögen. Inte lika mycket som Olof men hyfsat förmögen, men vi båda jobbade hos Olof. Och så varade resten av mitt liv i staden, lyckligare kunde jag inte bli.

Elfenbensriket

Tips till mig skälv.

Att tänka mer på med presens, verb, nu och då tid. Jag måste också läsa igenom texten så jag inte har missa punkter, mellanrum eller stot bokstav. Slarvfel då.

Famous person......

This man was a singer in a band. He died under the age 50 because he was sick of a disease that they couldn’t cure him for. And they still can’t.

He and his band comes from Great Britain. He preformed in many countries with his band all over the world. But they never preformed in USA. He also had a singel album. 

He was a strong person. When he was verry sick he did his last musicvideo. Even that he was very sick and that the other bandmembers told him to rest he did it. Then the next day he died.

Illustratör vecka 40

Jag har ritat scenen när Sovay ( hon är den som liknar en man ) åker till en gård. Där träffar hon en kvinna eller snarare en ung dam som tycker hon är snygg. Hon tror verkligen att Sovay är en man så hon försöker kyssa henne.

Jag valde scenen för att den är en av mina favorit scener plus den är rolig.

A date at McDonald’s

Daniel had decided to met up with one of the girls in his clas. They planned to met at McDonald’s on Saturday 15.00 charp. Before Daniel should go to McDonald’s and meet her up, Ben came up with a prank. Daniel should stay at home while Ben whent to meet her up. They go inside. They where talking, having a great time. 

• So, what would you like to eat Daniel? Said Carrie.
• Hmmm, I don’t know. How about you? Said Ben.
• Well, maybe ” Big mac”? I’ve heard that it have a magnificent taste. And to drink a milkshake with the tast of vanilla.
• I agree, except one thing.....
• What’s that? Said Carrie.
• I don’t want vanilla, I want chocolate taste.
• Okay.

They wait in five minutes, then the hamburger’s and the chakes arrives. But after they started eating............

• Wait, I’ve thought you didn’t like chocolate.
• Well..... I’m.
• Wait, now I get it. You’re not Daniel, you’re Ben.-
• but.....

- Don’t say anything. I dont want to see you or Daniel ever again. God bye!!!!

• I hate when girls get mad.

Sepration

Separation

27/9-2011

Syfte:

Syftet med laborationen är att separera krita, socker och vatten från varandra. 

Utförande: 

1: Tillverka blandningen genom att blanda 1tsk socker 1/3 krita (mortlad  till pulver) och cirka 80 ml vatten. Det blandade vi en bägare. 

2: Vi filtrerade blandningen. Då så satte vi ett filtreringspapper i en tratt. Tratten satte vi i en e-kolv.

Kvar i e-kolven blev vatten och socker.  

3: ”Destillera”

Då hällde vi sockervattnet i en bägare som vi satte på treben. Under satte vi brännaren. Då började vattnet koka och förångas. Då blev sockret kvar på botten. 

Resultat: 

Efter filtrering.	Kritan filtreas bort.  Det smakar fortfarande socker.
Efter destillering.	Vattnet förångades och det var bra sockret som var kvar.

Slutsats: Det går att skilja åt vatten, krita och socker från varandra. Vi använde först förs filtreringspapper . Det användes till att få bort kritan, sockret stannade kvar i vattnet. Sen kokade vi vattnet, då skulle vattnet koka bort och sockret vara kvar. Men vi kokade för på hög värme och sockret brändes vid och blev helt brunt. Det luktade sockervadd och knäck med tanke på det brända sockret. Så det går att skilja åt de tre olika ämnena.

Jag  jobbade med Julia.

Miljöbeskrivare

• Beskriv miljöer vi får möta.
• Beskriv hur miljön beskrivs.
• Beskriv vilken effekt det har på handlingen.

Gör dessutom en PMI över miljön.....

• Plus
• Minus
• Intressant 

De miljöer vi får möta i boken är  det är mycket och grusvägar. Lerigt med tanke på att det är grusiga vägarna. I stan finns det steniga vägar. Det utspelar sig på 1700-talet under den franska revolutionen.  

I Sovay’s trägård är det mycket växter grönska. Blommor mm.

De beskrivs med enkla ord som en färg eller ordet ”lerigt” t:ex. Hon beskriver den detaljerat

Leriga vägar och regniga väder gör det jobbigt För Sovay när hon reser, en stor påverkning på handlingen. Eller när hon är i stallet när den illa lukten, det gör så att Sovay känner en illa lukt som kan göra att lusten att vara där minskar. 

Plus - Hon förklarar mycket tydligt miljöerna så man förstår bättre vad de är någonstans. Bilden blir bra målad framför än.

Minus - Ibland kunde det vara oklart, men det var sällan. Annars var det okej. Inga fel direkt.

Intressant -  Det var intressant hur hon varierade med sina miljöer ofta.

Classroom excuses

Ordletare

Kosan -  När man vänder stegen hem, åker till sitt hem igen.

Sedan styrde bilen kosan norrut.

Konstatera - Att man har bestämt något.

Doktorn konstaterade  att det var halsfluss.

Krön - En naturförståelse: fjällkrönen.

Hon vandrade längst med krönet.

Kuttra - Duvornas ljud de ger ifrån sig/ Människor som myser, mysigt litet snack/ prat.

De nygifta paret kuttrade hela kvällen. Duvorna kuttrade i trädet ovan.

Inspektera - Undersöka.

Polisen inspekterade brottsplatsen hela kvällen.

A LETTER TO SARA

Hi Sara!

Well, it’s good that you have it well. Here in Bristol is it rainy and cloudy. I wish you didn’t moved. It’s not the same without you.

The new school sounds nice and the teather too. Here back in Bristol our teather is the same, strickt. But do you know what, it will come a new kid to school very soon. And the best part is that it’s a girl. In the dark there is always light. 

I also have some good news, I’m getting a little brother. I’m so happy. I would like his name to be good; Tim or something. Well I don’t now. Tell me if you have any ideas., thank you. 

The new movie is coming with Jonny Depp, you know that right? Well anyways I’m going to see it with the others. It’s going to be great!!! Hope you have it fun there in London.

I hope we meet soon,

Love, Jen

Livet i en vattendroppe

Syfte: Syftet är att undersöka om det finns levande organismer i hö/halm.  Organismer = levande varelser.

Matriel: Hö, dammvatten, akvarievatten, mikroskåp, bägare, pipett, objektglas och täckglas. 

Utförande: Vi satte ner en hö/halm tuss i vatten från dammen på skolan och från ett akvarium. Det fick stå en vecka. Efter den veckan undersökte vi vattnet med blotta ögat och med mikroskåp och kollade vad vi kunde se för något. Vi undersökte sedan med ett mikroskåp.

Resultat vecka ett: Vi såg små organismer på ett väldigt tunnt grässtrå. De simmade ganska fort, de såg även väldigt runda ut och man såg att de hade lite hår på sidorna. Troligen hödjur. Hödjur finns oftast vid hö och halm. Det hör man på namnet. De hade inte varit där länge och de hann inte föröka sig heller.

Resultat vecka två: Nu är det mer urdjur än innan. De var samlade runt en grön ”gegga” där de åt. Det var antagligen bakterier ( geggan ). De var lite nya urdjur den veckan också och den nya såg avlång ut. Den hade också hår på sidorna. Troligen ett toffeldjur. De heter som de gör för de liknar tofflor i formen. Det var nog mer urdjur nu för att de hinner bli mer mat och bakterier som de kan äta. De hinner föröka sig genom att dela sig. 

Slutsats:  Min slutsats blir att efter en vecka är det inte lika mycket aktivitet som det blev efter andra veckan. Det beror på att urdjuren ( vilket den veckan blir hödjur ) halvsover lite grann. Det fanns inte heller så mycket mat eller bakterier. De har inte heller förökat sig, så då var de mindre för det också. Andra veckan var de fler för då var det mer mat och bakterier. Nu har de också hunnit dela sig. Nu har det även kommit toffeldjur. De var nog lite skygga första veckan men nu hade de kommit fram.  

Sammankoppling

Jag ska berätta om i början när Sovay skulle starta sin resa, hon var envis och hon vill inte avblåsa sin resa för att rädda sin pappa. Hon reste maskerad som en man ensam i stort sätt hela resan änsålänge.

Denna scen påminner mig om en bok med en annan flicka som heter Katsa. Hon skulle också på en lång resa. Hon reser med en tankeläsare som heter Po. Katsa har rest med på sedan början. De två får romantiska moment, till skillnad från Sovay. 

Skillnaderna är att namnen olika. De har olika resesyften. Sovay åker utklädd till en man, det gör inte Katsa. Sovay åker mest utan någon under sin resa, medan Katsa åker med någon hela resan. Katsa upplever kärlek men det gör inte Sovay, Iallafall inte på de sättet som Katsa gör.

Likheterna är att de reser båda två, de är damer. De är envisa med det som de ska göra. De som de vill ska hända. De har rest med någon någon gång. De lever inte nu på 2000-talet. Katsa och Sovay är båda vackra och unga.

Sammanfattning av arena

På sidorna 278-281 handlade det om inlärningssätt. T:ex: Man ska börja lite tidigt och inte sista dagen före den dagen läxan var till. Läsa lite då och då istället för att allt en gång.

Man kunde göra en mindmap. Man skulle i mitten skriva vad mindmapen handlade om. Sen skulle man koppla ihop saker och ting. T:ex: om det handlar om djur kan man koppla till varg, hund, kanin eller vilket djur som helst. 

Det finns två hjärnhalvor. Dent är den vänstra hjärnhalvan som utför tänkandet som att räkna mm. Den högra är den kreativa delen, den använder du när du ritar och skapar saker mm.

Det finns olika sätt att läsa på, t:ex sökläsning. Det gör du när du letar efter ett nummer i telefonkatalogen. 

Det finns djupläsning, det är när man läser djupare. För detaljer och små saker som man missar om man skummar igenom. 

Översiktsläsning är också ett sätt att läsa på. Det är om man söker efter något som t:ex i en tidning. Du kollar snabbt efter en intressant rubrik. Eller när du i en faktabok söker efter det du vill läsa.

SJÄLVPORTRÄTT

Jag heter Minna, jag är en 13år gammal tjej, jag har brunt hår och fräknar. I min familj är det min mamma Lotta ( igentligen Marie Charlott), pappa Ola, lillasyster Josefin. Vi har en två år gammal kanin som heter Gimli, innan hade vi fiskar men de är hos min kusin Elsa. Hon kanske ska få dem.

Jag gillar att rita väldigt mycket, jag ritar nästan hela tiden. stortsätt var dag. Att vara ute i naturen älskar jag, man känner sig fri, jag ofta ute och vandrar med familjen. Vi har högst vandrat över en mil.

 Mina starka sidor är att jag kan mycket om naturen, jag är aktiv på idrotten, jag är duktig tecknare jag och kan mycket om djur, natur mm.

På fritiden är jag på jumpa, där har jag många vänner. Jag är  även mycket med Julia både på fritiden och i skolan, vi brukar åka rollerblaids.

Sammanfattning om Sovay

Sovay bestämmer sig för att leva rövare, sitt nya liv. Gabriel försöker stoppa henne att ge sig av men det går inte, så när hon ger sig av bestämmer han sig efter en lång tankestund att komma ikapp henne och följa med.

När han kommer fram till henne är hon redan i ett bråk. Hon är i bråk med en man med käpp. Hon försöker få tag på ett par dokument. Då åker Gabriel in och tar över slaget och besegrar mannen med käppen. Det visade sig att dokumenten var en häktningsorder om hennes far. Sovay undrar varför Gabriel är där. Gabriel säger att han inte vill att hon gör detta farliga själv.

PERSONGRANSKNING AV SOVAY

 Sovay är en 17år, vacker ung kvinna, hennes händer är små och enkla. Hennes hår är mörkt och långt. Hon är en tuff och viljestark tjej, när hon något vill så gör hon allt för att få det igenom. Hon kan vara ganska våldsam, när hon får reda på att hennes make var otrogen vill hon skuta huvudet av honom.

Hon har en mamma, pappa och en bror. Hennes ovän är hennes man som hon ska skilja sig med eftersom de inte älskar varandra mer och han var otrogen.

Hon rånar en vagn där hennes make sitter och skapar ett rån, där hon ska försöka få han att ge henne ringen. Ringen sa han att han aldrig skulle ta av, även om det gällde döden. Ringen symboliserar deras kärlek. Men när hon hotar om att om de som är på vagnen inte ger deras värdesaker dör de, men  så fort han fick reda på att det hade med livet och göra var ringen snart i